Inna

Saker och ting, till och med människor försvinner bara vi tittar bort i några sekunder. Förr fanns vi, vi levde i varandra och vi gav var dag en ny chans. Idag, eller rättare sagt igår, var rena rama motsattsen. Det är skrämmande, jag blundade under en natt och jag blev en annan människa. Efter allt som har hänt det försvinner inte fort smärtan sitter kvar. Vissa säger tiden läker alla sår, men inte mina.
Tänk er att hela eran familj vänder ryggen pgv en person , en person som inte har samma kultur eller att bara namnet . Jag kunde aldrig tro det skulle hända mig , jag har kämpat för att ha ett liv idag och byggt upp den utan mina föräldrar . Jag fick klara mig på egen hand , jag fick inte visa mitt brustna hjärta för dem,jag fick inte visa min svaghet, inte min rädsla heller. Eller säga emot!

Många personer som jag älskade de valde att ta bort mig ur deras liv utan förklarning på ett sätt tänker jag att det är bra för vart var de när jag behövde de som mest, dem var aldrig där för mig när jag behövde de som mest, de ville att jag ska göra som de vill , de brydde sig inte om hur jag mådde eller hadde det.
varför vill mitt hjärta ha de i mitt liv fast ändå inte?
Och min "mamma" hon fanns aldrig där för mig heller, aldrig.
Jag har lovat mig själv att mina barn kommer aldrig och då menar jag aldrig ha ett liv som jag hadde,vad än mitt barn gör eller väljer jag kommer aldrig vända ryggen jag kommer att finns där för  mina barn i all väder, jag ska ge mina barn ett bra liv som jag aldrig fick . <3

Ta hand om er min kära läsare <3